Ronja Lovisa Ahlberg

The end of ronjadressage.blogg.se

Jag tänkte lägga denna blogg åt sidan ett tag. För ett ögonblick funderade jag faktiskt på att radera ronjadressage. Men jag ångrade mig. Det finns allt för många minnen här. Finns massor av ”läsa mellan raderna” som får mig att minnas och som får mig att le. Så mycket ironi. Så många människor som jag osynligt provocerat. Så många betydelsefulla bilder. Så många ridpass med världens bästa tränare på marken. Så många roliga resor. Listan går att göra oändlig.
 
Tack för alla goa och underbara kommentater som ramlat in här (FÖRLÅT ATT JAG INTE HAR HAFT ”ORK” ATT PUBLICERA DEM, MEN JAG HAR LÄST VARJE LITET ORD NI SKRIVIT TILL MIG). Tack för att ni följde min vardag när de fyrbenta tog upp varje liten minut av mitt liv. Ni har under denna tid både sett mig göra framsteg men också sett mig ta femtielva steg bakåt. Vem vet, jag kanske kommer tillbaka en dag och fortsätter göra framsteg och misstag inför Er?
 
Ni hittar mig numera på Instagram som ”ronnisstyle”. Och på mailen, såklart.
Ronja.ahlberg@hotmail.com
 
Kram Ronja
 
By the way. Jag hoppas att alla ryttare får känna på den känslan jag har på bilderna nedan.
 
 
 

Ett varmare hjärta men två betydligt våtare ögon

Klockan har passerat halv två såhär en lördagskväll och jag sitter och knappar på min käraste vän ”Mr. Skoldator”. Vi har samarbetat mycket bra nu i några timmar vilket medför att vi inte behöver umgås lika mycket som planerat i morgon. Den tidigare delen av kvällen spenderades med med fina vänner, mysigt mysigt.
 
Annars då? Jag läste några ord som fick mitt hjärta att värmas och ögonen att vattnas. Texten är skriven av Erica, eftersom det är många som undrar om Kurant hamnade på ett bra ställe så vill jag dela med mig av orden.
 
”idag är de en vecka sedan min fina kom. tänk så mycket han o jag har hunnit på en vecka ! Shit ponnyn trollar mig bort i en underbar värld . han är helt obeskrivlig! så himla lycklig att jag köpte honom . här en bild på flera dagar som vi tillbringat med varandra . varje dag varje minut varje sekund är ett nytt minne , varje dag är ett nytt kapitel i våran bok som kommer bli super lång med alla minnen vi kommer få.”
 

Fem dagar

Paniken som uppstår när man går upp  till hagarna för att ta in hästarna och de är inte där. Paniken som sköljer över en när man får för sig att man har en lös hingst på byn. Känslan som uppstår när man inser att man inte har några hästar. När man inser att stallet är tomt. Det är en ganska...udda och mist sagt märklig känsla.  Jag har ändå haft häst i 6 år. I 2190 dagar har jag varje morgon klivit upp för att fodra och varje kväll gått ut för att kvällsfodra.  Det är en livsomställning, visst är det det, men samtidigt är det väldigt skönt att inte hela tiden vara bunden.

Nu har det gått 5 dagar sedan min finaste Kurant och älskade Hasse flyttade. Jag läser Ericas blogg slaviskt och blir så glad och lättad varje gång det kommer upp en bild på Kurrisen eller varje gång hon skriver fina ord. Såhär i efter hand måste jag faktiskt säga att det inte var lika jobbigt som jag trodde att lämna över Kurant, han hamnade verkligen (!!) i rätta händer.  Imorgon - den fjärde oktober – är det fyra år sedan mitt namn skrevs på hans ägarbevis. Fyra år.

Idag har jag pluggat hela dagen. Hade lite idrott på fm och sedan svenska i närmare fyra timmar.  Sedan var det dags för lite luft, både för min och ”lilla” Theos del. Madde är ute på andra äventyr och därför får han vara ”min” för ett tag. Vi joggade omkring på ridbanan en stund.

Nu ska fortsätta sysselsätta huvudet med plugg. Slänger in några fina bilder som Frida tagit under de senaste dagarna. Tum känner ni ju igen. Skimmeln är världens snällaste dam, kan inte minnas när jag senast hade så vansinnigt roligt  på hästryggen som jag hade den dagen...

Den svarta är världens finaste Sune, en helt otroligt fin islänning. Eller saken är den att han råkar vara den enda fina islänning mina ögon har skådat än så länge.(Jag ber samtliga islandsfolk att inte slå ihjäl mig över den meningen, men mina ord står jag för! ;)) OCH SOM HAN RÖR SIG?!! Betydligt bättre än många av de superflashiga halvbloden. Jag är förövrigt helt kär i Sune, han har en underbar personlighet. Det kanske, till en viss del, beror på att han är vansinnigt lik Kurant. Men bara kanske ;).

Hejs. 

 
 
 
 

 

The last part - Kurant såld och Hasse borta

The last part, the last part, the last part. Orden klingar inte alls vackert I min mun.
 
I går em/kväll sågs vi Stallkompisar för sista gången. För sista gången åt vi Palles sallad, för sista gången snackade vi skit, drog värdelösa skämt och skrattade högt och länge. Förutom de så packade vi in flyttlådorna i släpvagnen, hetsåt hästfoder, gick catwalk klädda i diverse hästutrustning och grät. Ja, vi grät - eller ja - jag grät i alla fall. Jag har SÅ fula bilder som jag vill visa Er alla, dock är bilderna så avskyvärda att de inte bör visas offentligt. Martina sa något i stil med ”jag visste att vi var störda, men inte såhär störda”. Hm…
 
I morse sprang jag över till Hasse och sa hejdå. Jag kan inte påstå att det var en av mina livs bästa stunder direkt. Jag grät. Och jag grät. Och jag grät ännu mer. Direkt efter satte jag och Mamma oss i bilen och åkte ner till Sundsvall med Kurant. Väl i Sundsvall lastade vi ur Älskling, jag svingade mig upp och skrittade omkring i bara grimma på Bergsåkers stora parkering. För sista gången satt jag på den vackraste skatt som gud skapat. Någon minut senare rullade en annan transport in på parkeringen. Ut ur bilen klev Kurants blivande ägare.
 
Det kommer en dag då jag och Kurant måste skiljas, det är något jag har försökt intala mig själv många gånger. Men vem kunde tro att fyra år kunde gå så vansinnigt snabbt? För idag – den 28 september 2012 – är den dagen. Idag är den dagen då jag lämnade över grimskaftet. Idag är den dagen då jag ska lära mig fungera utan honom, idag är den dag då jag möter helt nya vägskäl. Idag är den dagen då jag bad Erica älska Kurant precis lika mycket som jag har gjort (och alltid kommer att göra).
 
Kurants nya ägare är helt underbar. Erica är en väldigt ödmjuk tjej och jag är helt övertygad om att hon och Kurant kommer komma väldigt bra överrens. När jag bara några timmar senare får läsa Ericas ord på FB blir jag inte annat än glad. Världens finaste ponny, älsklingsponnyn etc. är ord som får mig att inse att jag gjorde de rätta valet.
 
Både Hasse och Kurant lämnar efter sig ett stort hål i mitt hjärta. De båda är underbara individer som jag älskar ofantligt mycket. Tack och lov var det inte ett hej då för evigt till någon av dem.
 
Tack till alla underbara människor som finnits där och stöttat hela dagen. Nu är det dags att välja blad för att börja på ett nytt kapitel i livet. Vad gör normala människor en tisdagskväll? Ingen aning, men det ska jag ta reda på. Sedan ska jag plugga duktigt så jag kommer in på den där jäkla högskolan jag vill läsa på! Nu är det dags för förändring. Jag känner mig tom men jag vet att allt blir bra. Det som inte dödar härdar, right?
 
Innan avfärd 
 
<3

SAS flygrabatt, choklad och sallad på biltaket

Livet som korrespondenselev kan vara bra fint ibland. Alla inlämningar är klara och det dröjer några dagar innan jag behöver sätta igång med kommande uppgifter. Klockan är en bit över midnatt, och jag är...ovanligt pigg. Bortsett från allt snor som har bestämt sig för att bosätta sig i mina bihålor. I morse gjorde jag min dagliga morgonpromenad -jag fick slag - det verkligen sved i ögonen när jag såg all snö som så vackert prydde fjällen. Usch fy och blä. Min kropp skriker av frustration, jag vill inte ha någon snö.

Idag kom Madde tillbaka från sin utlandsresa så det blev kramkalas och chokladfrossa i fikarummet. Som vi saknat henne! Det blev stallhäng några timmar innan jag pallrade mig hemöver för att göra klart en oerhört humörsupplyftande matteuppgift. Men med en väldans godhjärtad broder samt en skål med godis lyckades jag få in uppdraget som blev någorlunda bra och i tid. Jag har hunnit rida lite idag också. Fin häst och fin ponny.

Igår hade vi ett födelsedagsbarn bland oss. (Eller barn och barn. Så pass gammal att SAS inte längre erbjuder ungdomsrabatt). Dagen firades på banken, Jula och Palles pizzeria. Jag vet inte riktigt vad det är för band mellan pizzerian och Stallkompisar, men något är det i alla fall. För någon kväll sedan spenderade vi ett x antal timmar hos Palles. Så pass många timmar att de arbetande bestämde sig för att stänga... Hm.

”The last part” av Stallkompisarna närmar sig med stormsteg. Vi satt i stallet idag och brainstorma på sista inlägget - kan inte påstå att de var särskilt upplyftande direkt. Hm. Jag säger inget så har jag inget sagt, det visar sig helt enkelt. Alla stall borde ha ett sådant tajt stallgäng som vi har, så mycket skit som snackats, så många leenden och så mycket fjanterier vi pysslat med i Åsstallet. Jag kommer verkligen sakna det.

Annars går min hjärna på högvarv. Jag har städat (och möblerat om) i mitt rum idag, har hittat massor av intressanta och roliga saker. Bland annat en ”before I die – lista”. Vissa saker kan jag pricka av redan nu, som typ ”ridpasset som gjorde mig mållös”. Att lära sig tycka om matematik tillhör en av punkterna jag suddade väldigt snabbt. ;) 

Att flytta till Skåne, bo utomlands, besöka Island samt ”göra en radikal förändring” är saker som än idag ligger högt upp på min lista. Hm, detta får jag råda bot på. Om 194 dagar är jag officiellt vuxen, vilket känns sådär lagom trevligt. Inom 195 dagar ska jag förresten sitta med ett körkort i handen. Men de där med körkortet blir nog inga problem. Papi jobbar hårt för att lära mig trafikens alla regler.

Jag hade lovat mig själv att jag skulle ha städat klart bland mina tankar innan jag lade huvudet på kudden. Men icke då. Nej, nu ska jag sova.

PS! Om någon hittar en sallad längs Åsvägen är det inte Stallkompisarnas. För det var absolut inte vi (jag) som glömde salladen på biltaket innan vi körde iväg.  DS!

PS2! Det är tydligen fullt tillåtet att köra omkring med kycklingsallader på taket, för detta var inget Papi sa något om... DS2!

 


Vi tänker på säkerheten

....vi använder träns!


Regn, regn och mera regn

Jag har nyss ridit Theo, hann inte mer än innanför dörren innan regnet började ösa ner. Team Stallkompisar gör lite vad vi vill med varandras hästar, sorry Madde, jag smörjde i alla fall dina grejor som tack! ;) Nu inväntar jag Zickan och Martina, ber till gud att det slutar regna tills jag ska upp på nästa häst! :)


Mobilblogg - Ridning är färskvara

Hej på Er!

Just nu sitter jag och tittar på träningar. Alltid lika roligt, man lär sig alltid något nytt.

Jag har nyss ridit och känner mig ungefär som en påse skit. Zickan förstår mig precis. Jag är arg och självförtroendet är nere i botten. Hästen är det inget fel på, utan mig då, givetvis. Jag kan göra en hel lista på vad jag gjorde fel men kan inte komma på en enda(!!!) sak som jag gjorde bra. Jaja, jag hade i alla fall fina ridstövlar (- som inte ens var mina. Tom där sket det sig ;).)

Tur att min underbara tränare är alldeles för snäll och tar hänsyn till att jag är duktigt ringrostig... Men nu jäklar, innan nästa veckas slut ska jag i varje fall hitta EN sak som jag gjort bra under ett ridpass.

På återseende!


Just nu

Jag och Twimi trimmar såhär på kvällskvisten. Han är envis - men jag är envisare :)


Slaombacke, TT och Kalmar

Löven har börjat falla, blommorna har vissnat och det ensiffriga gradantalet känns mer eller mindre normalt.  Tack för denna sommar (som varade i fyra dagar), nu är det dags att möta den meterhöga snön. Möter jag den med ett leende? Knappast.  Nu är det också hög tid för att gå in i den årliga vinterdepressionen också. (Gäller de flesta, utom Zickan som av någon märklig anledning tycker om snön.  Och JA! Hon har en skruv lös. Edit: Flera skruvar lösa)

Vad har hänt sedan sist? Rätt mycket faktiskt…

 

Snyggingen har varit iväg på treårstest. Han skötte sig prickfritt, från de moment då vi kom fram till de moment vi åkte hem. Bla. fick han mycket beröm för att han visade hästen väldigt bra. Ja, givetvis är det Hasse jag syftar på, vem trodde du?! ;) En annan individ som skötte sig galant var TT, dvs Vattudalens Triton (e:EG Goodwin-Vita Nova’s Golden Boris). Han kom hem med dagens enda 10, gångartsdiplom och blev klass 1.

 

Jag tror inte att det fanns en enda människa som inte stirrade när Team Stallkompisar rullade in på tävlingsplatsen. Jag kan ju inte påstå att vi var osynliga direkt.  TT kom med en orange ”pyjamas” med matchade transportskydd, över det ett svart täcke med blingbling. På varsin sida av TT gick jag och Hasse med matchande dunjackor och vita jeans. Bakom oss hade vi ett helt team på typ…hur många personer som helst.

 

TT är ”inriden och klar” nu och är därför tillbaka hos sin uppfödare. Numera går han själv i alla tre gångarter efter bara fyra gångers ridning. Vilket jäkla jobb Hasse har lagt ned på den ponnyn. Jag är så (ursäkta språket…) SJUKT JÄVLA imponerad över att den mannen fixar häst efter häst, jag är mållös, han är helt fantastisk.  TT är bara tre år gammal och ponnyn gav mig under sista ridturen en ridkänsla som gjorde mitt leende bredare än Val d'iseres slalombackar.

 

För nån vecka sedan gjorde jag en tripp ned till Karlskrona där min fina plastsyster Stina bor. Det blev några väldigt intensiva dagar, bl.a. hann jag besöka min nya skola i Torsås, Kalmar. Sedan hann vi ju givetvis snurra omkring i ett x antal hästaffärer, bada, springa på Stan, åka till Öland osv. osv. Det var supertrist att flyga hem till Östersund igen, jag hade gärna stannat ett tag till (eller varför inte ha bosatt mig där…?)

 

Det blev ändrade planer för kvällen så nu ska jag ut och rida finaste lilla Twimi. Har suttit och kollat på när Hasse har jobbat så jag är på ett riktigt ”mördarhumör” just nu. Stackars Twimi!

 

Kram på Er alla goa’ bloggläsare.

PS. Hästarna har på sig två täcken just nu. Ett tjockt stalltäcke och ett tjockt regntäcke över de! DS.

PS.2. Tänkte berätta de eftersom det brukar vara ett väldigt stort intresse över det. Hm, fråga inte varför… DS.2


Bakom kulisserna

Till alla Er som undrar varför jag alltid blir uppkastad på hästarna. Här har ni anledningen...



Avsnitt 8 - Hycklare och hoppning

På en vecka händer (och sägs) det en hel del i ”Ås-stallet” där Stallkompisarna befinner sig. Jag vill inleda inlägget med att berätta för stallets livsstilscoach att jag såhär mitt i natten står och lagar mat igen (då en annan i stallet tömde ut min middag och gav till en av hästarna.) Vår alldeles egna livsstilscoach brukar stå och predika om hur viktigt det är att äta rätt osv. För förövrigt är hon själv en riktig hycklare som lever på bantningsshakar och en himla massa godis.

Häromdagen bestämde vi oss för att släpa fram lite bommar. Vissa var i sitt esse medan andra fick bära över sina hästar. Vissa fegade sig och andra bestämde sig för att pyssla med höjdhoppning. Jag själv tillhörde skaran människor som tog sig en djup funderare över hur i hela friden man kunde tönta omkring på en dressyrbana…  Jag och Tum rejsade omkring och hoppade hinder strax över metern. Den starka björnen på 122 cm har inte ens problem med att bära upp sin 173 cm långa ryttare över hinder. En sådan stark ponny som Tum får man leta länge efter, grejen är den att man måste upp på honom för att förstå det.

Ja annars då? Stallets kung, dvs ponnyhingsten har jobbats en del inför kommande test. Vilken ponny, han har en helvetisk gång och kan dessutom hoppa hus! Alla som inte är synskadade har dragit efter andan när han dansat förbi.

Idag har det varit stallhäng i vanlig ordning och tiden har gått vansinnigt fort. Fyra underbara individer har fått min kärlek idag. :) Älskade Kurrisen och jag hade kvalitetstid i skogen, vi slog oss ned bland alla blåbär och mumsade.


Stallkompisar (avsnitt 7 - säsong 1)

Det finns ingenstans jag trivs så bra som jag gör ute i stallet tillsammans med de fyrbenta, därför blir det lätt heldagar som det blev idag (igen)! De härliga och störtsköna stallgänget gör ju inte direkt saken sämre. Vi påminner lite om programmet ”Stallkompisar” som gick ett tag. Minns ni de? Jag har inte lämnat stallet en dag utan att skrattmusklerna har fått jobba.

Mina små älsklingar fick sovmorgon och blev inte utsläppta förens halv 10 i morse. Dom var lika glada som alltid över att se mig (eller rättare sagt glad över att se de blå hinkarna). På förmiddagen blev Kurrisen ompysslad och fick massvis av kärlek.

Någon gång efter lunch kom Hasse och Jossan med den briljanta idén att köra Tum en sväng. Sagt och gjort. Vi selade på och snurrade omkring lite i Ås. Twimi var på riktigt ponnyhumör och lyckades med att lägga tungan över bettet typ sådär var femte minut. Tillslut gav han upp och insåg att vi var mer envisa än honom. Det är roligt att köra då man får se och framförallt känna ur ett annat perspektiv. Inte för att jag suttit bakom många hästar men jag kan tänka mig att Tum är ett ganska tacksamt ”objekt” att analysera. Han visar skillnaden på rätt och fel så tydligt, både från ryggen och  vagnen.  Tum fick sig ett rejält bad efter jobbet (gräsmattan också efter att vattenslangen bestämde sig för att leva ett eget liv).

Sedan var det dags för mig att bli ihjälriden. I vanlig ordning misslyckades Hasse med den uppgiften då jag fortfarande står på två ben ;). Det är alltid lika roligt att rida – speciellt storhäst. Samtidigt måste jag få säga att det är hur kul som helst att sitta på överelektriska islänningar. Jag hinner knappt fundera på att lägga till skänkeln innan jag får svar! Har ni tur kanske ni får lite bilder sen, beror på om Madde har lust att dela med sig av dem? Hon lekte nämligen paparazzi vid ridbanan.

I morgon fortsätter ”Stallkompisar” (avsnitt 8, säsong 1). Morgondagen kommer (förhoppningsvis) bjuda på skräckblandade förtjusningar. Någon som kan lista ut vad vi ska pyssla med…? :)


Blåmärken, vattenspridare och ridning

Detta inlägg tillägnas till Martina som antagligen sitter på jobbet och läser detta (och givetvis till alla er andra som tjatar på att jag ska blogga). Just nu sitter jag och knåpar ihop en massa spellistor på spotify, en massa gamla godingar från ”old times”.  Hur det nu kan vara ”old times” i musikväg när man är 17 år gammal och varit "musikintresserad" i 5 år…?

Idag har jag inte gjort många knop vilket i sin tur kommer medföra ännu en natt i de sömnlösas spår. Jag har haft en bra vecka sedan sist jag skrev. Har ridit en hel del faktiskt, eller ja, jämförelsevis med vad som är normalt för mig i alla fall. Samtliga hästar/ponnyer jag suttit på är ”Hasse-tränade” vilket gör saker och ting så mycket roligare, den typen av ridning faller mig helt klart i smaken. Varje individ rids givetvis olika men man har ändå en slags ”röd tråd”.

Jag är i alla fall lika lycklig som alltid när jag får rida - trots att jag har blåmärken lite här och där. Mina två ynka hjärnceller som jag skrev om i de förra inlägget har nog också fått sig någon smäll. Den ena är blåslagen medans den andra hoppar omkring på kryckor.  Bortsett från flygturerna har jag fått mig några riktiga ”moments”. Red Maddes fina Theo som skötte sig mer än exemplariskt, fick också känna på en häst som var halt överallt (fick sedan höra att det kallades tölt). Fick mig även en intressant tur då jag blev uppkastad på en häst som man inte fick använda skänklar, hand eller säte på. Jag fick inte heller luta mig framåt eller klappa på hästen. Trots att jag blev ifråntagen alla verktyg gick det betydligt bättre än vad jag från början hade väntat mig. ;)

Jag vill också tipsa samtliga om att aldrig gena över grannens bakgård i ett villaområde. Det blir ett VÄLDIGT awkward ögonblick när man ska försöka förklara sig ur varför man står mitt i deras vattenspridare med en ponny. Hur stor är sannorligheten att den startar JUST när JAG passerar?  Jag tackar gud för att det var Tum jag satt på och inte Kurant. Kurrisen hade först skenat omkring i ren panik och sedan sagt upp kontakten med mig. När jag också är på ”tipsfronten” kan jag passa på att rekommendera om att ALDRIG rida barbacka i cykelbyxor på en vild hingst med flätad man. Speciellt inte i full galopp, det finns lixom INGENTING som håller en kvar. Förhoppningsvis är ni inte så korkade och kanske till och med tillräckligt smarta för att lista ut vad som hände sedan.

Förövrigt ska jag NJUTA av min sista sommarlovsvecka innan det blir tillbaka till stressen igen. Dock ska det bli lite intressant och se hur livet som korrespondenselev ser ut, förhoppningsvis inte lika illa som Wargentinselev.

Passar på att svara på EN läsarfråga då denna kommit upp några gånger nu:
”Vem ska du träna för när Hasse flyttar? Har du funderat på det ännu?"
Jag ska fortsätta träna för honom. Så lätt blir han inte av med mig!

Ciao!


Film på Kurrisen

Här kommer en liten filmsnutt på älskade Kurrisen som en bloggläsare knopat ihop. En vansinnigt rolig träning på min fantastiska ponny tillsammans med Hasse.
OBS. För att slippa onödiga diskussioner ber jag samtliga ”hjälmkänsliga” tittare att strunta i att trycka på play. (Detta eftersom jag ännu en gång lämnat huvudbonaden tillsammans med mina allt för få hjärnceller i stallet. För JA, JAG VET. Jag är dum i huvudet som skippar hjälmen.)
Här kommer en liten filmsnutt på älskade Kurrisen som en bloggläsare knopat ihop. En vansinnigt rolig träning på min fantastiska ponny tillsammans med Hasse.
-
OBS. För att slippa onödiga diskussioner ber jag samtliga ”hjälmkänsliga” tittare att strunta i att trycka på play. (Detta eftersom jag ännu en gång lämnat huvudbonaden tillsammans med mina allt för få hjärnceller i stallet. För JA, JAG VET. Jag är dum i huvudet som skippar hjälmen.)

Julimånad

Jag är så himla sugen på att börja blogga på riktigt igen. Men samtidigt vill jag inte lämna ut ”allt”. En blogg är ju mer eller mindre som en öppen dagbok. Hm, kanske sätter bloggen bakom lås och bom och bara låter nära och kära få läsa. Eller så kanske jag kan blogga som förut och vara duktig på att sortera bort (vilket blir typ det mesta).  Världsproblem fick just en helt ny innebörd.

Det är redan augusti. Skolan början igen om 22 dagar och hittills har vi i Östersund bara haft fyra varma soldagar. FYRA DAGAR???  Vad är det för jäkla skitsommar?  Det är ändå droppen när man vaknar på morgonen och tvingas släppa ut ponnyerna i tjocka hösttäcken.  Jag hade verkligen sett fram emot denna sk. växthuseffekt och dess värmebölja.  Men vad får man i stället? En svinkall sommar. Nej, nu ska jag sluta med att vara så onödigt negativ.

Under den senaste månaden då bloggen legat och sovit har det varit full fart i mitt liv. Eller nja. Det vill jag väl kanske inte påstå. Det känns inte som man gör någonting, ändå går dagarna så vansinnigt fort. Vissa stunder av julimånad sticker ut mer än andra. Som exempelvis mitt livs underbaraste ridpass på älskade Kurrisen. Under de 15-20 minuterarna log jag så mycket att jag hade träningsverk  i hela ansiktet dagen efter. Det kanske inte var det bästa ridpasset eller den bästa träningen. Men jag har aldrig någonsin haft så otroligt roligt på hästryggen. Jag har aldrig haft en sådan underbar känsla och jag har aldrig någonsin kunnat tänka tillbaka och minnas hela ridpasset i detalj. Jag minns fortfarande alla Hasses ord, jag minns fortfarande varenda övergång, varje spegelbild och varje liten rörelse.

Har också hållit igång fina Twimi. Jag blir bara mer och mer kär i den ponnyn, han är helt fantastisk. Nu jäklar sätter vi galoppfattningarna också. Stackars lilla Tum måste ha fått sig en rejäl ”mindfuck” när vi helt plötsligt började lära honom galoppfattningar. Innan dess var han helt införstådd med att welshponnyer hade två gångarter – skritt och trav.  Å så synd att jag inte är 12 år gammal, hade varit så kul att komma ut på tävlingsbanan med honom. Igår kväll (läs: natt) fick jag och Tum oss ett träningspass av Hasse (BARBACKA!!!). Jag som knappt ridit barbacka i hela mitt liv… Haha. Jag hade i varje fall hur kul som helst, det tror jag publiken hade också, i alla fall när vi skulle ta galoppfattningar med rygg. Tum hoppade lite upp och ner medans jag gled lite hit och dit...

Har också hunnit leka lite vuxen och jobbat.  Dessutom har Östersund haft sin årliga festival ”Storsjöyran”.  Jag kan bara säga att det inte den bästa kombinationen att vara ute hela nätterna för att sedan börja jobba tidigt på mornarna.  But you only live once, right?

Kurant har dragit på sig en vrickning, därför har samtliga tävlingar blivit inställda tillsvidare. Känns såklart jättetrist och jobbigt att detta kommer just precis nu. Men det finns ingenting annat jag kan göra förutom att acceptera läget. Han kommer i samma veva få en sommarvila, vi har inget framför oss som vi behöver stressa inför.  Mycket morötter, gräs och kärlek står på Kurants träningsschema just nu.

Har jag något annat intressant att berätta? Jag fick sitta på en islänning för första gången i hela mitt liv igår. Bättre sent än aldrig eller hur? Jag åkte dock bara nått varv i boxen men ändå  ;). Blev lite smått kär i den hästen (också).Blev uppslängd på häst idag som aldrig haft en ryttare på ryggen. Gick hur bra som helst! Blir nog bra det där. Den hästen får ni kanske se mer av, om ni har tur. Red en annan häst uppe i ridhuset idag också. Riktigt roligt, fick betydligt bättre snurr idag än i går!

Vilken himla tur att skolan börjar snart så kanske jag kan få lite struktur i mitt skrivande igen. Känns som om hela texten är en stor gröt. Ledsen för det!  Appråpå skola så är jag numera inskriven på ett Korrespondensgymnasium i Kalmar. Börjar som sagt den 22 augusti, ska komma igång lite med pluggandet och känna på hur det känns. Om allt känns bra så ska jag ta mig en funderare på hur jag ska göra med mitt liv och vart jag vill befinna mig framöver. Å vad djup jag kände mig där.

Vi hörs väl nästa månad antar jag. Kram på Er.


Tumtillas


Tumtillas

Två bilder från idag på finaste Brynbella Twm Twm, eller Tumtillas som han brukar kallas. Tum är så galet rolig att rida. Han är ”Hasseriden” ut till fingertopparna vilket helt klart faller mig i smaken. Den lilla ponnyn på 122 cm kan göra allt från skolor till piaff och passage. Det var faktiskt han som gav mig första riktiga känslan av tramp någon gång i vintras.


Jag satt med ett brett leende på läpparna under hela ridpasset och jag vet inte hur många gånger jag utropade ”Åh, det är så himla roligt att rida”. Vi var lite mer seriösa idag än i förrgår då jag mest skrattade mest hela tiden, oj då...
Tack bästa Hasse för att jag får rida Tummis och för att du står ut med mig i vårt och torrt!


Tävlingsbilder

Blev många fina bilder tagna i lördags, slänger upp ett urval. I fredags fick jag reda på att jag skulle göra min tävlingsdebut på storhäst. Sagt och gjort! Min debut gjordes på en femåring som jag hann rida lite på en äng dagen innan. Jag har ju i princip aldrig ridit storhäst, men roligt var det och mersmak gav det. Tack för lånet av din fina häst! Nu vet jag precis vad jag vill pyssla med framöver.

Jag kan inte påstå att seniorerna är särskilt uppdaterade på dagens ridmode i alla fall. Jag vet inte om folk stirrade för att jag såg ut som ett vandrande "blingbling" eller bara för stirrandets skull. Fick mycket komplimanger för kavajen i alla fall vilket var roligt! ;)


Masken såld


Masken och Hanna

Vi har hittat världens bästa köpare till ”min” Maximilian. När jag dessutom fick se denna bild så blev jag inte annat än bekräftad. Titta på Hannas leende, titta på Maskens uttryck! Jag är så glad över att just jätteduktiga (!) Hanna är den som blev Maskens nya ryttare. Det ska bli så roligt att följa deras resa.

Nu har mamma fått klippa navelsträngen på första ponnyn, nu är det "bara" Kurrisen kvar.


Livstecken

Livet rullar på och just nu sitter jag och funderar på vad man ska pyssla med framöver. Om någon vecka borde jag få beskedet med stort "B" som låter mig vidga mina vyer. Jag har blivit införstådd med att livet har mer att ge än samma syn varje dag 365 dagar om året.  Nyfiken? ;)

Annars då? Sommaren gör sig påmind vissa dagar då solen bestämmer sig för att titta fram. Jag och Kurant var i Hammarö förra helgen på ett nationellt meeting. Det blev blandade resultat pga. olika faktorer. Som bäst lyckades vi i alla fall bli 4a av 40 st i FEI mästerskap samt att vi tog med oss yttligare SM kval hem. Kurant har fått chilla efter den långa resan medans Masken är i full gång. Delar med mig av lite bilder från den senaste månaden!

Nu ska jag återgå till min glass och TV. Kände bara för att ge Er ett livstecken eftersom många av mina gulliga läsare bett (tvingat) mig att blogga! ;)



Fina Kurant

Kul att se att det är så många som kikar in på bloggen fortfarande. Kan ju dock inte påstå att jag är särskilt aktiv. Det beror mest på att jag inte har några nya bilder alls, och att läsa bloggar utan bilder är det tråkigaste som finns enligt mig! :)

Jag är duktigt less på skolan just nu. Ska bli så skönt med sommarlov, har nog aldrig längtat så mycket faktiskt. Undra vad denna sommar har att erbjuda? Men först och främst så tycker jag att det kan få komma lite värme hit till Norrland. Ska bli härligt att springa runt i jeansshorts 24/7 och låta hästarna slippa gå med dubbla täcken.


Vi tränar på inför nästa nationella som går av stapeln i mitten av juni. Jag är så sjukt jäkla revanschsugen, att det dessutom blir säsongens första utetävling gör saken så mycket bättre. Det är på utebanorna Kurrisen kommer till sin rätt. Sedan syns allt bling mycket tydligare utomhus ;).


Vi red för Hasse i förrgår. I början strulade det och jag hade ingen riktigt bra känsla. Dessutom kände jag mig totalt förlamad och handikappad. Han kom loss till sist och kändes helt okej. Jag hade inte längre 652756823 ton i handen och en lite mer rak ponny. Sedan fick Hasse hoppa upp på Kuranten för lite korrigeringsarbete. Hasse är bara helt grym på att rida och Kuranten blev jättefin. När jag hoppade upp igen behövde jag inte ens ta tyglarna innan jag smällde av värdens leende. Han var helt underbar att rida. Jag har fortfarande ett leende på läpparna när jag tänker tillbaka på i tisdags. Hasse och Kurant har verkligen en förmåga att göra mig på bra humör när jag haft en jävlig dag.


Just nu sitter jag och skriver om konflikter i Sudan. Jätteroligt, lovar! Jag drömmer mig bort till i eftermiddag då det står ridning på schemat. Masken vilar och Kuranten ska få sig en genomkörare.


Kaos i TDB och Valborg

Fina älskade schizo Kurant igår kväll.

Igår öppnade anmälan till Hammarö. Oj säger jag bara… Trots massa stul kom jag och Kurrisen med i samtliga klasser. Helt otroligt att inte TDB kraschar varje gång klockan 18 så fort en anmälan öppnas, efter bara några minuter var 90 st reserver! Nu var det närmare 140 st reserver. Helt galet.

Nu ska jag ut med Kuranten på en tur. Kommer lägga fokus på öppnorna och korta längningar MED rygg.  Kanske ska ta mig upp till ridhuset, det var ett tag sedan. Ser genom fönstret att Kurant springer runt och bockar och brallar ute i hagen. Hmm. Hoppas han håller sig på marken med mig och att det inte blir en 2,5 timmars ridning! ;)

Trevlig Valborg till Er alla. Ta hand om era nära och kära – man vet aldrig vad morgondagen har att ge!


Ohästigbild från igår (för omväxlingsskull.)


Den efterlängtade fredagen

I onsdags stod det Hasseträning på schemat. Kurant var på bra humör och kändes fin direkt i uppvärmningen. Vi hade en allsidig träning innehållande mycket skolor, enkla byten och ökningar. Hasse fick prova Kurrisen en sväng, jag trodde typ att jag skulle dö. Han var riktigt fin och det var så himla roligt att se, jag stod i mitten med ett fjantigt leende på läpparna. Ville aldrig att Hasse skulle sluta rida. Hihi. Dock ångrade jag mig när jag fick tillbaka min ponny och fick uppleva ”WOW-känslan”. Kurant var i alla fall jättefin och jag är så nöjd med honom!

Kurant har blivit så himla stor och gungig i gången. Jag lyckas hamna framför sadeln flera gånger. Måste försöka komma på en lösning till de där.... :) Ilandsproblem.

Jamen annars då? Har haft en ganska jobbig vecka i skolan, bortsett från onsdagen. Men idag är det fredag och jag är på kanonbra humör. Fick dessutom skjuts in av Madde i morse så dagen började bra med massa babbel. :)

 


Två meter lång på den officiella snigeldagen

Idag har jag varit riktigt trög, allt har gått i snigelfart! Hela dagen har jag spenderat ute i stallet tillsammans med ponnyerna. Stallet blev städat, har borstat miljoner benskydd och provat miljoner lindor på Kurant. Hittade dessutom massvis med vita schabrak i en säck, hade inte så få som jag trodde… ;)

Det tog mig mer än 1,5 h att göra iordning Kurant idag, i vanliga fall tar det knappt tio minuter om jag ”bara” ska jogga. Tur att han är så himla snäll och tålmodig. Ridpassets första 5 minuter var katastrofala. Jag trodde att mina ben hade växt sisådär två meter, armarna var ute och flög och hjärnan var inte alls med. Det viktigaste av allt - känslan - hade jag glömt i stallet. Kurant älgade fram i hundraåttio utan ett spår av rygg och dessutom var han HELT SNED. Dessa fem minuter kändes som en evighet. Evighetskänslan var nog de ända jag och Kurant hade gemensamt just då.


Det slutade med att jag hoppade av och gick ett varv. Jag skällde ut mig själv ordentligt på min officiella snigeldag, sedan började vi helt enkelt om.


Jag började med att hitta tillbaka till min raka ponny. En rak ponny brukar ju vara en fördel. Haha. Sedan gick vi över till att växla mellan tramp och trav. Vips var ryggen på plats. Jag passade på att straffa mig själv genom att rida massor av övergångar. Efter varje övergång som inte blev perfekt fick jag göra två till.  Vi jobbade en hel del öppnor med målet att behålla mycket rygg samt enkla byten på alla möjliga linjer. Kurant var helt underbar att rida idag :)


Nu är försöker jag tagga till inför kommande skolvecka. SUCK. Less fick just en helt ny innebörd :)

image description image description

Ponnydressyr 200 meter upp


Nicole Michaelsdotter och Starpower Magic. >> http://nmdressage.blogg.se

Idag har jag varit på Ås ridklubb och kollat på deras lokala/regionala dressyrtävlingar. Eller ja, kollat och kollat. Såg två ritter – genom en kameralins! ;)

Jag gick upp för att få träffa och se Nicole Michaelsdotter. Meningen var att vi skulle få träffas redan i går, dock åkte jag på en ordentlig sjuka och har legat några dagar. Lyckades i alla fall ta mig upp idag vilket jag är så glad över! Var hur roligt som helst att få träffa ”sin lillsyrra” igen, speciellt när jag inte var med och tävlade själv.  När jag tävlar går jag mest omkring i en fokuserad bubbla och tänker igenom ridvägar. Min sociala kompetens är inte på topp helt enkelt! Någon som känner igen sig?  ;) För några år sedan var jag verkligen motsatsen. Glömmer aldrig när jag och Elin Nylander mer än en gång försvann spårlöst strax innan start… Tur att man börjar växa upp!


I alla fall. Nicole har verkligen jobbat på bra i vinter tillsammans med sin fina c-ponny Starpower Magic, som i år är ännu finare! Jag är så stolt över henne, Power dessutom inte en enkel häst. Idag visade de upp två jämna och fina ritter. Nästa gång vi ses blir inte förens i juni under Karlstads nationella meeting. Så länge jag inte lyckas lura hit henne på Auschwitzläger. Åh, du skulle få smörja varje liten läderbit 17 gånger varje dag ;).

Kom hem någon gång runt fem på eftermiddagen. Då skulle båda ponnyerna upp till ridhuset!

Kurant var svår idag och bokstäverna hoppade vilt i hans lilla hjärna. Höger och vänster existerade idag, det gjorde dock inte rakriktningen ska jag be och få tala om. Ryggen hade han glömt. Med andra ord – INGENTING FUNGERADE. Kurant red verkligen ur mig all energi jag hade i min redan svaga kropp! Haha. Men skam till den som ger sig! Efter ca 1,5 h jobb fick jag äntligen igenom honom.  De sista 10 min dansade han fram och var klockren. Vi fick till grymma övergångar!

Masken var överladdad och minst sagt på hugget idag. Jobbade bara basicgrejor - gas, broms och rygg.  Vid 22tiden var jag färdig för dagen! :)

Inne väntade middag och den inspelade küren. Med facit i hand borde jag ha legat i dag också. Men jag har haft en kanondag, så jag ångrar ingenting! Hoppas förövrigt att snön som kommit idag tinar bort tills i morgon. DEN GÖR MIG OERHÖRT DEPRIMERAD.



Förmodligen den vackraste ponnyn någonsin

Castor hingst f.94
Hittade ett gammalt USB med några bilder på c-ponnyn Castor som jag red under ett år (2007).
Han var en riktig läromästare, tackvare honom tävlade vi upp till FEI dressyr.
Tyvärr blev våran tid blev kort då en gammal skada upptäcktes.


2008-2009

Kvällen har spenderats åt att kolla på gamla bilder. Nästan så att tårarna har tittat fram när jag har grävt långt bak i arkivet. Jag ångrar så sjukt mycket att det inte har tagits fler bilder/filmats mer, det hade varit så roligt att titta på idag. Fina, galna och knäppa ponny – åh vad jag älskar dig och oj vad du har gett mig mycket!


Allra första gången jag red själv utan Mamma. Jag var så häääääär stolt! Oktober 2009.


Bild från ett av ridpassen då Kurant okontrollerat skenade i väg ett x antal gånger. Oktober 2009.

Minns hur livrädd jag kände mig här. Jag hade ju ingen som höll i Kurant då Mamma stod bakom kameran. ;) November 2009.

Januari 2009

Första gången vi åkte till ett annat ställe och red. Februari 2009.



Clinic på Frösö Hästgård. April 2009

Första tävlingen på annan ort och debut i LA. Maj 2009.

Juni 2009.



2a i DM och kvalade till nationellt. Augusti 2009.

Hemmatävling i September 2009.

Önskat inlägg - Vem är jag?

Jag heter Ronja Ahlberg och är född 1995. Bor i en liten håla några km utanför Östersund där jag bott i hela mitt liv. Jag går fösta året på gymnasiet där jag pluggar det samhällsvetenskapliga programmet inriktning medier och journalistik. Jag började rida 2004 och sedan dess har det rullat på med några kortare pauser. Dressyren har blivit min grej, hoppning är givetvis urkul så länge vi pratar om rimliga höjder ;). Under åren har jag ridit ett flertalet olika c och d ponnyer men 2012 blir min sista säsong som ponnyryttare.
Sedan ett år tillbaka tränar jag för Hans Fuchs – som i mina (och många andras) ögon är väldens bästa tränare.

Kurant f.01 är en connemara på 147 cm som jag ägt i snart 3,5 år. Kuranten är en oerhört speciell och känslig ponny. Idag känner vi varandra utan och innan. Vi tävlar tillsammans på nationell nivå.

 

Maximilan f.06  är en svensk ridponny på 146 cm som jag haft sedan sommaren 2010. Max är en okomplicerad häst med framtiden framför sig. Förra säsongen debuterade vi på tävlingsbanan med bra resultat.


Maximilian till salu

MAXIMILIAN ("Masken, Max")
e: Likstahöjdens Komet

Ponny med mycket hög potential inom alla grenar. Debuterat lätta dressyrklasser i fjol på över 71%. Hoppar med fantastisk teknik. Inkörd.

8-9-9 på treårstestet. (49 p). 146 cm.

Fullt frisk utan olater, aldrig skadad. Alla papper finns.

Åsa: 070 206 66 96
asa.ahlberg@telia.com / ronja.ahlberg@hotmail.com

Bilder på Kurant från idag

 


Om

Min profilbild

RSS 2.0